Idag har det varit en riktig vardagsdag, alla tvåtassingar försvann och vi fyrfotingar slappa hemma. Jag och Åke delar på "vår fåtölj" Anna har förvissat den något "nersuttna" Ektorpsfåtöljen från vardagsrummet och den har blivit vår vardagssäng, jag ovanpå ryggen (kattplacering) och Åke på den mer klassiska sittytan.Estelle sover i en biabädd nån meter från oss. Vårt hängställe är en trappa upp i hallen och vi lyssnar på p4.
Anna kommer hem på lunch varje dag, och varje dag är mina två flocksyskon väldigt angelägna att gå ut då hon kommer, jag brukar inte vara så intresserad av utgående mer att hälsa på min Anna. Rutinen brukar vara att de två angelägna går ut först och när de går in så tvingar Anna ut mig för att kissa.
När Anna kom hem efter jobbet gick vi ut på promenad ganska på direkten. Estelle bryr sig inte om snö, jag och Åke ser lite ynkliga ut bitvis då vi ibland turas om att hoppa på tre ben, oftast under den första kvarten innan vi blivit varma. Idag gick vi lite hipp som happ och avslutade med att gå "runt gården" vägen där är mer lantlig hagar skog och grusväg (nu snöväg) när vi gick där blev det lite överraskning idag då vi hundar som är tre kopplade blev två.
Rätt som det var stod Anna med två hundar i koppel och ett koppel utan hund, utan Åke. Nitlott kan man säga, Åke är inte helt stabil på att komma loss i eller närheten av skog! Åke är inte särskilt stabil på att vara lös där det inte finns inhängnad! Det hade visst kommit snö i haken så den kom i öppet läge. Anna fick tusen tankar och panik (men hon var proffsig på ytan) det som snurra var:
F*n! Det är snart mörkt
F*n! Hur lång tid tar det här!
F*n! Mobilen hemma!
F*n! Vi är i skogen
F*n! Inget godis!
F*n! Bara han inte får spår på något djur!
Samtidigt med dessa negativa tankar hade hon sansade funderingar.
Tur ingen trafik
Tur det är bara vi
Det är inte helmörkt
Jag har hans flock hos mig
Åke är ingen tuffing
Åke är ingen vinter älskare
Anna har en gåva att inte hetsa upp sig och bibehålla lugnet. Hennes lösning var att inte uppmärksamma hans "frihet"och fokusera på oss, prata och uppmuntra mig och Estelle (brukar funka att få honom lite avis/nyfiken) vi gick fram och tillbaka på grusvägen utan nån bråska. Anna ropade inte på honom då han sprang snabbt med nosen i backen fram och tillbaka. Ena stunden var han i skogen i nästa stund i hagen han sprang lika snabbt som haren på såna dära hundkapplöpningsbanor. Ropa på honom i sådana lägen är lika givande som att tigga godis från en tegelvägg. Det tog någon kvart av tjurrusningar kors och tvärs innan han lungt stod på vägen och Anna kunde få kontakt och han kom fram till oss! Ja, Åke kan liva upp vardagen och göra dessa dagar till ett äventyr. I morgon ska vi få följa med till mormor.
Anna kommer hem på lunch varje dag, och varje dag är mina två flocksyskon väldigt angelägna att gå ut då hon kommer, jag brukar inte vara så intresserad av utgående mer att hälsa på min Anna. Rutinen brukar vara att de två angelägna går ut först och när de går in så tvingar Anna ut mig för att kissa.
När Anna kom hem efter jobbet gick vi ut på promenad ganska på direkten. Estelle bryr sig inte om snö, jag och Åke ser lite ynkliga ut bitvis då vi ibland turas om att hoppa på tre ben, oftast under den första kvarten innan vi blivit varma. Idag gick vi lite hipp som happ och avslutade med att gå "runt gården" vägen där är mer lantlig hagar skog och grusväg (nu snöväg) när vi gick där blev det lite överraskning idag då vi hundar som är tre kopplade blev två.
Rätt som det var stod Anna med två hundar i koppel och ett koppel utan hund, utan Åke. Nitlott kan man säga, Åke är inte helt stabil på att komma loss i eller närheten av skog! Åke är inte särskilt stabil på att vara lös där det inte finns inhängnad! Det hade visst kommit snö i haken så den kom i öppet läge. Anna fick tusen tankar och panik (men hon var proffsig på ytan) det som snurra var:
F*n! Det är snart mörkt
F*n! Hur lång tid tar det här!
F*n! Mobilen hemma!
F*n! Vi är i skogen
F*n! Inget godis!
F*n! Bara han inte får spår på något djur!
Samtidigt med dessa negativa tankar hade hon sansade funderingar.
Tur ingen trafik
Tur det är bara vi
Det är inte helmörkt
Jag har hans flock hos mig
Åke är ingen tuffing
Åke är ingen vinter älskare
Anna har en gåva att inte hetsa upp sig och bibehålla lugnet. Hennes lösning var att inte uppmärksamma hans "frihet"och fokusera på oss, prata och uppmuntra mig och Estelle (brukar funka att få honom lite avis/nyfiken) vi gick fram och tillbaka på grusvägen utan nån bråska. Anna ropade inte på honom då han sprang snabbt med nosen i backen fram och tillbaka. Ena stunden var han i skogen i nästa stund i hagen han sprang lika snabbt som haren på såna dära hundkapplöpningsbanor. Ropa på honom i sådana lägen är lika givande som att tigga godis från en tegelvägg. Det tog någon kvart av tjurrusningar kors och tvärs innan han lungt stod på vägen och Anna kunde få kontakt och han kom fram till oss! Ja, Åke kan liva upp vardagen och göra dessa dagar till ett äventyr. I morgon ska vi få följa med till mormor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar