uppgradering av flocken

När två blir tre

Kanske inte årets största och underbaraste nyhet om man fråga mig, men tvåtassingarna verkar glada åt att det numera bor en liten liten kissemiss på Jacobs rum. Inatt hade den lilla kommit och allt hade gått lugnt och fint. Jag har fått kolla på den en gång, jag nosa kände kattlukten och försökt undvika situation som varje klok mopsmix gör eller bör göra. I min ungdom försökte en katt (hon som nu är en ödmjuk mor  till lillkatten (blivande monstret) attackera mig oprovocerat, och traumatiska upplevelser sitter kvar i ryggmärgen. Hur som helst så är det bara att gilla läget eftersom det inte finns några planer på att den ska flytta. Två katter blir till tre, enligt mig 3 för många.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Döda Seriehundar och vi levande

"Röra till det"
I det stora landet bortom Atlanten har något tragiskt hänt, ja enligt fansen. På tv går det en skapligt rolig tecknad serie som heter Family Guy. Det lilla jag gluttat på serien när lillhusse kollat handlar i stort sett om en märklig dysfunktionell familj en mamma en pappa och tre ungar och deras hund.

 

Det handlar väl om vardagensbestyr på ett komiskt sätt, men den roligaste karaktären är just hunden, Brian en labrador från Texas. Brian liksom jag är mer mänsklig än hunderlig, men hans alkoholvanor rökvanor och hans liberala inställning till droger kanske inte matchar fullt ut.

 

 Denna lite uppseendeväckande karaktär har nu blivit dödad av seriens producent,  ja hur man nu dödar en icke existerande tecknad knubbig hund. Raderad genom en klassisk

 

 "överkörd-av-en-bil-scen"

 

de ville röra om lite i serien var tanken och familjen skaffar sig visst ett nytt husdjur. Nu finns det visst tokmånga tvåtassningar som är mäkta upprörda över detta icke mord. Skrattar lite tyst för mig själv "hihihi"

 

Anna och jag körde lite fotografering i helgen, med advent i tankarna. Senare kommer resultatet dyka upp. Vi satte ihop en liten serie med en livslevande hund, jag! Kanske kan vara en tröst att Anna aldrig kommer döda mig för att "röra till det" men jag är inte fiktion utan mycket existerande och uppseendeväckande oknubbig mopsmix i mina bästa år.

Published with Blogger-droid v2.0.6

vinterträning

Tass Tass

Nu har vi kommit in i vår vinterträning, det är skoj att vi kommit igång med lite mer regelbunden träning efter en liten agilityvila. Både Anna och jag tror på lite perioder av träningspauser för hinna återhämta sig och få längta till träning.
Vi har hunnit med Malin träningar också.

 Vad vore vi utan Malin? Hon är perfekt för oss, hon förklarar så bra och kan både ge ris och ben! Hon har ett riktigt bra öga (eller båda ögonen är nog bra) hon ser så mycket och kan alltid få oss att prestera ännu bättre. Malin ser alltid de bästa vägarna och de enkla lösningarna som Anna inte kan se. Vi är väldigt tacksamma att vi kan få lära oss av henne, även om hon nog får ruska på huvudet i bland.

Vi tränar i två grupper i Långhundrahallen knivstahundsportcenter, dels via Knivsta BK och vår egen klubb Häverö BK. 

Estelle har börjat köra lite mer svängar och det ser riktigt bra ut! Hon är lite lustig då hon springer alldeles tyst..mycket olikt hennes ras, vi får väl se om tystheten håller i sig. Anna har mer seriöst kört igång med hennes target beteende som ska resultera i ett kontaktfältsbeteende, sånt som jag inte har. Anna kör "visa"ner metoden med mig samtidigt som hon säger ner, långt ifrån ett hundraprocentig lösning men endå nån slags kompromiss.

I helgen skall det visst bli lite fotografering har jag hört, i julandan. Nästa agilityträning blir på måndag, då blir det dubbel träning, först med grupp A (knivstagruppen) och sedan ska Nellie med Pernilla mig Anna och Estelle köra ett pass med gurun Malin.

Published with Blogger-droid v2.0.6